Sjukskrivning
Åh efter ha skrivit ett ganska långt inlägg skulle jag hoppa av bussen och stängde bara ner appen och allt försvann:( så trist. Nu skriver jag ner i anteckningar.
Har märkt att ibland orkar jag inte skriva hela långa texter utan tar pauser och går tillbaka och ändrar så jag antar att det är bättre att skriva i anteckningar först och sen kopiera in texten in i bloggen.
Det jag ville ta upp idag är något som hjälpt mig massor. Att bli sjukskriven är oftast rätt tufft både för sig själv men även för sin omgivning. Många som blir sjukskrivna isolerar sig hemma, har sedan svårt att komma igång igen för man ändrar på dygnet och tappt sina rutiner, och det går ofta väldigt fort. Men tar längre tid att komma in i vardagslunken igen. Sen en annan sak som jag själv insåg var att för mig kändes det som ett misslyckande, varför ska alla andra jobba och kämpa medans jag lallar runt här hemma om dagarna? Sen är det en ekonomisk fråga också, har jag råd att vara sjuk? Det är hemskt att behöva tänka så men jag kom i insikt efter ett tag att fan vad jag ska ta vara på den här tiden och bli frisk! Jag vilade mycket, tog igen sömn, jag blev sjukskriven i september vilket var en fin månad att ta sig ut och andas frisk luft.
Första gången jag blev långtidssjukskriven blev jag otroligt passiv, jag levde isolerat hade inte många vänner. Min bästa vän var mina serier och min katt. Jag kunde sova 11 timmar per natt och en timmes sömn på eftermiddagen. Jag tog inte för mig någonting. Störta prestationen var i slutet på varje vecka då all disk behövdes handdiskas.
Men nu fick jag höra att det finns en daglig verksamhet för personer med psykisk ohälsa, dit kan man gå varje dag för att göra olika saker. Det var min räddning. Jag bröt min isolering. Jag tog mig ut varje dag. De erbjöd olika aktiviteter men jag jag kom och gick som jag ville. Det serveras lunch varje dag vilket gjorde att jag fick ordning på aptiten och den sociala biten är otroligt viktigt. Att vara delaktig i diskussioner till att vi hjälper varann med olika saker eller finnas för varann när det är tufft har varit jättebra. Jag fick en mening med att ta mig ur sängen varje morgon. Vilket gör att när jag väl börjar arbetsträna så behöver jag inte ställa om dygnet, jag har fått det sociala mm.
Sen finns det personal där som hjälper en med det ena och det andra, och det känns så tryggt. Har även haft uppföljningssamtal gått igenom målsättning och vad som är viktigt för mig.
Så om ni som läser tycker att det här låter intressant, kolla upp mer er kommun vad som erbjuds. Eller kanske gruppsamtal, du kanske har någon hobby du vill ta upp igen?
När jag mådde som sämst vände jag mig till vårdguiden, de gav mig tips och råd. Jag ringde även en akut linje för psykisk ohälsa där de verkligen lyssnade och tog sig tid och jag fick bra feedback.
Jag känner ofta ett stöd när jag tänker att jag är inte ensam om det här, det är inte skamligt, och det är inte fel att be om hjälp.
Här hittade jagen länk från suicide zero där de har samlat ihop de viktigaste telefonnr man kan ringa.
Tveka inte att höra av er om ni har frågor där finns folk för att hjälpa och lyssna.
https://www.suicidezero.se/hjalp
Om du har läst ändå hit ner så vill jag tacka, och önska dig en trevlig helg. Med ingenting inbokat tänker jag ta dagen som den kommer.
/Tid för förändring
